|
Lars Nilse gick järnvägen till
jobbet.
|
| Jag har ett par bilder av en gammal man med
vitt skägg. Min pappa Helge mindes honom från sin ungdom i Frövi. Lars
Nilse hette han, eller han kallades så i alla fall. Kanske står det
Nilsson i kyrkboken. Han var änkling och bodde ensam i en liten stuga nära
järnvägen. |
| På bilden sitter han i sin gungstol i rummet.
Förmodligen hade han bara ett rum och kök. Vi kan se på den andra
bilden, där han står utanför stugan, att den var ganska liten. |
| Bakom honom ser vi hans säng, högt bäddad
och med virkat överkast och knutna fransar. En pinnstol med svarvade
pinnar har han förstås också, för det hade alla på den tiden. En
klocka kan vi skymta på väggen bakom sängen. |
| På den andra väggen ser vi en tidtabell för
tågen. Den var viktig för honom. Han gick nämligen på järnvägen till
sitt arbete, och han arbetade vid Hinseberg. Då måste han veta om han
riskerade att bli överkörd av ett tåg bakifrån, för han hörde kanske
inte så bra längre. |
| Att gå på järnvägen var ingen dum idé då,
för järnvägen drogs ofta genom skogar där det inte hade funnits väg förut.
Dessutom var banvallen dränerad och inte så lerig som byvägarna ofta
var då. På den tiden kunde man ibland lösa gångbiljett och betala en
liten slant per år för rätten att gå där. Jo, järnvägsbolagen ville
tjäna pengar, det var dyrt att bygga järnväg. Men när trafiken tätnade
försvann gångbiljetterna, det kunde vara farligt att gå där. Men många
gick nog ändå. |
| Tyvärr vet jag inte vad Lars Nilse gjorde på
Hinseberg. Vi ser att han är gammal och borde ha varit pensionerad, men
folkpensionen var inte uppfunnen då. Året var 1915. |
| Min pappa bodde också intill järnvägen, i en
banvaktsstuga vid Vanneboda, för farfar arbetade åt TGOJ. Lars Nilse
passerade därför ofta och blev en vän till familjen. |
| Pappa tyckte bra om honom. Han var en snäll
man, och han brukade ge pappa sina förbrukade tändsticksaskar. De var
bra som leksaker, det gick att klistra ihop dem och bygga leksaksfordon
och små möbler av dem. Barn på landet hade sällan råd till något
annat än återanvändning när det gällde leksaker. |
| Lars Nilse höll snyggt och rent i sitt hus,
och han lagade förstås sin mat själv och packade matsäck i en väska.
Personalmatsalar fanns inte heller på den tiden. Han hade en matväska
med rem som han hängde över axeln. |
| Det är min pappa som har tagit bilden. Han var
tolv år gammal då. Farfar hade köpt en kamera året innan och satte
sina söner i fotolära. Efter hand blev det pappa som fick ta hand om
glasplåtarna, framkalla, skölja och fixera och sedan kopiera bilderna på
fotopapper. Det var nog inget lätt arbete, för de första åren hade man
inte elektriskt ljus. |
| När pappa Helge hade fått arbete i Örebro
och flyttat dit blev det hans yngre bror Harry som fick ta över
fotograferandet. Han blev även skolfotograf och tog många bilder av
skolbarn som samlades framför skolan med sin lärare. Men det får bli en
annan historia. |
|
Arne Stråby |
 |
 |
|
|
|
|
|
|
