|
När kameran kom till byn.
|
| I början av 1900-talet var kamerorna otympliga och dyra.
Det var inget som vanligt folk hade råd, i varje fall inte ute i landet. |
| Man laddade fotografiska glasplåtar i kassett, en i taget. |
| Min farfar August Johansson köpte en kamera redan 1914.
Den kostade hela 120 kronor, förmodligen en hel månadslön för honom.
Han var målare och anställd vid den privata järnvägen TGOJ för
reparationsarbeten. Och fem barn hade han, hur fick han råd? |
| Kanske hade han vissa biinkomster i sikte. I varje fall
blev det känt i trakten att August hade en kamera. Han fotograferade
ibland folk som ville bli fotograferade, eller han lät någon av sönerna
göra det. Den äldste Thore var redan femton då, och han flyttade snart
hemifrån. |
| Näst äldst var Helge, min pappa. Han fick ofta hålla på
med mörkrumsarbetet, alltså att framkalla glasplåtarna och sedan
kopiera dem på ljuskänsligt papper. Det var inte så lätt, för man
hade inte elektriskt ljus då. |
| Framkalla fick han göra med en liten fotogenlampa med
rött papper omkring som svagt ledljus. Han höll till i en skrubb i
källaren till den banvaktsstuga vid Vanneboda där familjen bodde. |
| Fotografera gjorde man helst utomhus, för glasplåtarna
var inte så ljuskänsliga då. Inomhus blev det långa expositions tider
och svårt för objektet att sitta stilla. |
| Men det fanns en sorts enkla blixtar. Det var små påsar
av magnesium, som man höll på en käpp och tände på samtidigt som
slutaren öppnades. Det gav ett starkt ljus, bländande om man försökte
se på det som brann. Lite brandfarligt var det också. |
| Här kan vi se en bild som är tagen på det viset hemma i
Vanneboda. Vi ser fotogenlampan på bordet, och vi ser dess skugga på
väggen bakom. Barnen är de två yngsta i familjen, Paul och Rosa. Paul
var född 1908 och Rosa 1913, så bilden kan väl vara tagen omkring
1917-18. |
| August gick i pension vid 60 och byggde sig då ett eget
hus vid Väringen, efter nuvarande Kofallsvägen. Där blev ett rätt
stort antal glasplåtar liggande i många år, tills jag en gång fick
överta dem. |
| Arne Stråby |
 |
| Tillbaka |
