Prästryggen. Naturen och byggnader.

Välkommen till Frövi. Bergslagens pärla!

Prästryggen är namnet på den grusås som norrifrån drar genom den forna Näsby Socken, passerar Kyrkan för att så småningom försvinna i sjön Väringen. Åsen är på sin väg genom socknen skadad, fullkomligt ärrad av gamla och nyare grustäkter.

Många av dessa äldre härrör sig från 1800-talets mitt – järnvägsbyggarepoken. Banvallar och stationsområdena i Frövi och Vanneboda slukade ofantliga mängder. Spåren efter dessa intrång är lätta att hitta, men få tänker på hur eller varför, dessa grustag en gång togs upp. Men allt detta hör inte hit – det är en annan historia.

Det är om den sista biten, Prästryggen kallad, över kyrkans mark tills den försvinner i sjön Väringen som är intressant. Det kan utan tvekan sägas att åsen och sjön långa tider, har en gemensam historia. En framstående kyrkans man, Nils Samuel Swederus (1789 – 1833), kan också sägas höra intimt samman med åsen. Om detta längre fram.

När våra äldsta invånare kom kajkande längs Väringens stränder, några kom måhända tassande genom orörd vildmark, äger vi ingen vetskap om. Några spår av deras aktiviteter hittar vi först senare i resterna av de lågtekniska smältugnar där kol i slaggrester visat sig härröra från 600-talet.

Sjöns yta låg vid denna tid betydligt högre. Stora områden, idag odlad jord var då sjöbotten. Landhöjningen och senare sänkningen av Väringen ( 1894 – 1897) är orsak till fenomenet. Hur det såg ut längs stränderna före sänkningen har vi till en del vetskap om. Kartor från det här tiden visar ett annorlunda landskap med större vikar och fler öar.

1894 besöks trakten av en fiskeritjänsteman, Filip Trybom, utsänd av hushållningssällskapet. Syften med besöket är att undersöka möjligheten att öka avkastningen på insjöfisket. Trybom besöker även ett antal andra bergslagssjöar men dessa saknar intresse.

Prästryggsåsen och kyrkan hänger intimt samman. En intressant fråga dyker upp, hur gammal är platsen som läge för kyrkan? Lillklockan, som omgöts 1896 har vissa forskare angetts vara från 1200-talet.

I en prästlängd utarbetad av domkyrkosyssloman Gunnar Ekström, Västerås, har präster funnits i Näsby sedan 1496, lägger man till de sentida som ej upptas i prästlängden torde vår nuvarande, Jimmy Åkerfeldt vara nummer 31 i raden, (uppgiften något osäker). Förteckningen över kyrkans män ger inget fullständigt svar och själva kyrkan tiger still.

Man tror sig veta att många kyrkor är resta på gamla hedniska offerplatser sannolikt för att utplåna sin föregångares betydelse. Låg kanske en hednisk offerplats på nuvarande Näsby kyrkas plats? Från kyrkan till odlingsrösena i Kilskogen är avståndet förhållandevis kort. Låg kanske en by här? Att styrka detta eller bestrida möjligheten, kan te sig svårt.

Prosten Nils Samuel Swederus (1789 – 1833) ankomst betyder stora förändringar i åsens historia. Den lilla kyrkan som anges vara, blott 13 alnar lång och nio bred, byggs ut. Prästgården byggs på. Swederus är en vittberest man med många utländska erfarenheter. Utan tvekan är Nils Samuel Swederus den intressantaste personen i den gamla prästlängden. .

Genom hans lust för pennan och sirliga skrift, produceras åtskilliga inblickar i dåtidens sockenliv. Han visar prov på en rad färdigheter, intresserad och kunnig naturvetare; entomolog; flitig författare och översättare. Till minne av hans forskning och kunskap får han insekterna, Tinea Swederella och Encyrtus Swederi, uppkallade efter sig

När jag hörde mig för hos professor /emeritus Bengt Ehnströn, Uppsala/Nås, omtalade denne att Swederus förekommer i rysk insektslitteratur. (det märkliga sammanträffandet råder att den lilla Näsby socken hyser två framstående insektsforskare, sedan länge avlidna – Swederus och Dahlman och en levande, Bengt Ehnström, vars förfäder var skattebönder i Skinnartorp, Ullersäter.) Nils Samuel Swederus blir jubeldoktor i Uppsala år 1836.

I första rummet inriktar sig Swederus på att rusta upp kyrkan och ge kyrkogården tillräckligt utrymme. Därefter är det prästgården och jorden omkring som står i tur. Av en låg envåningsbyggnad med torvtak , utan den lummighet, som omger prästgården i dag förvandlas området under hans kunniga händer.

Prästbostället påbyggs, ur de steniga backarna bortforslas 400 parlass sten. Var dessa tagit vägen är obekant, i den omgivande terrängen finns de inte. En möjlighet är att materialet ingår i nuvarande muren kring kyrkan, ett annan att detta forslats ut på isen och sänkts kring den lilla ön utanför prästgården.

Swederus anskaffar speciellt utvalda bärbuskar och omkring 200 fruktträd av olika slag, som han till stor del själv planterar. Bönderna som hade att fullgöra dagsverken åt prostgården var ofta upptagna på annat håll och framför allt, ägde ringa kunskaper i Swederus färdigheter.

Swederus erfarenheter från sina resor i Europa och sinne för trädgårdsanläggningar gör att hans ambitioner sträcker sig utanför prostgårdens rikhaltiga flora. På den vackra sandåsen Prästryggen anlägger han en s.k. ”engelsk park.”. Hela området vid den här tiden hörde till prostgården (kyrkokommunal jord). 1947 överlåter kyrkan rätten till kommunen för fritidsändamål.

Vad planterade Swederus ? Jo, inhemska trädslag: oxel, rönn , alm, lönn och ett 70 tal ekar. Många av träden som planterats av hans hand eller ättlingar till dessa finns att beskåda än idag. Beträffande ekarna har dessa med fåglars, (nötskrikors), hjälp spritts till den närbelägna Kilskogen. Fåglarnas egenhet att samla vinterförråd av ollon har gett upphov till spridningen.

Varför just ”engelsk park” , andra stilarter är redan representerade, barock, rokoko? Men den s.k. engelska stilen är på frammarsch, har en landskapsbetonad, naturalistisk karaktär och är typisk för en tid med natursvärmeri och romantiska strömningar. Swederus som genom sina resor i Europa och England har sannolikt påverkats.

Valet av inhemska trädslag ger också bättre garanti för ett lyckat resultat – och mindre kostsam. Nils Samuel Swederus har inte fått någon plats, som slösare i prästlängden.

Swederus lämnar sitt prästkall 1833, om hans efterföljare kan svara upp till hans förmåga, som bonde och god hushållare må vara osagt. Åsens trädbestånd åldras och växer till i omfång. Några bjässar faller för yxan bl. a. en jätte, som stod i anslutning till ”tiondeboden”, vilken när den fälldes krävde två sågkedjor att fälla och kapa upp.

Vid scoutstugan står en annan, som högstubbe. När den mättes av mig och en kyrkvaktmästare visade måttet på över 5. 40 i omkrets. Högstubben lever och trots invändig röta, är den en klenod. Den ruttnande veden är ett paradis för insekter av diverse slag.

Stora delar av Swederus trädgård ligger idag för fäfot. Naturahushållningens tid är förbi man är inte helt i händerna på vad den egna jorden producerar längre. Kyrkans män har andra uppgifter nu än att idka trädgårdsskötsel och jordbruk.

Lantbruket med djurhållning är förbi och åkrarna sålda eller utarrenderade. En del av den jord, prästgården vann vid sjösänkningen eroderad och på väg att åter bli sank sjöstrand.

Åsen däremot är i stora drag intakt, några av de största såren orsakade av sentida grustäkt restaurerade, den tidigare ”pulkabacken”, till generationers barns glädje kan åter brukas. Tyvärr har känslan för den gamla parken delvis försvunnit, de åldrade träden kämpar en ojämn kamp mot sly och undervegetation. Skötselplanen som omnämndes i en tidningsartikel vid anläggandet av campingplatsen är i behov av översyn.

Sista delen Prästgården – åsens försvinnande i Väringen ingår i ett gammalt vägsystem av s. k. vintervägar. När sjön frusit till och blivit bärig öppnades en rad nya kommunikationsleder. Nu kunde man snabbt komma mellan godsen i Frövi, Kägleholm, Medinge vilka tidtals hade en ägare.

Soliga sommardagar och ljumma kvällar lockar många besökare till socknens enda naturliga sandstrand. Äldre frövibor har berättat om skilda platser för damer och herrar. I dag är sådana prydheter för länge sedan glömda. Stranden har bidragit till att öka simkunnigheten. En lång rad av år bedrevs simundervisning i kommunal regi också det ett avslutat kapitel. Simundervisningen som bedrivs i dag sker i privat organiserad form. Kommunen bidrar inte ens med ekonomiskt bidrag.

Sven-Ivar Andersson