|
Med längtan i sinnet jag dröjer vid minnet av
hemmet och kyrkan - jag glömmer dem ej! Den torftiga jorden, mitt hem här
i norden, där förfäder offrat till Oden och Frej!
Refräng:
Varthän uti världen jag än ställer färden jag drömmer
om bygden vid Väringens fagra sjö, där månen om natten han ler i dess
vatten och tindrande stjärnor sin spegelbild strö!
När marsgäddan leker och dyningen smeker de grånande
tiljor på Hinsebergs bro, när vårbäcken brusar och ringvassen susar- då
vill jag min eka runt holmarna ro!
En andmor med ungar bland näckrosor gungar på drömmarnas
sjö- som är skrudat till fest! Dig Käglan bekransar- och Kilsbergens
pansar av höjder, som blånar i söder och väst!
I majkvällar ljusa hörs vindarna susa om forna
glanstider på Hinseberg. Där ljöd jägarhornet, och än gamla tornet
mot himlen tecknar sin ljusröda färg.
Se, korna som dåsar, och seglande måsar bevaka från
rymden sitt bo på Vagnshäll! Från Storsjön hörs lommen, ty våren är
kommen och trasten han spelar från morgon till kväll.
Se, majeldars lågor! Och smekande vågor skall
klucka mot stränderna år efter år! Om vårsolen skiner, om höststormar
viner- dock alltid en klocka på Hinseberg slår!
Skriven av
Harry Stråby (1906-1970)
|
